Mail och site – betydelseförändringar av engelska lånord
Att det inte alltid går att hitta bra svenska uttryck för nya främmande företeelser vet vi alla. Men ett växande och från språklig synpunkt diskutabelt fenomen är att vi svenskar trots svenska alternativ i allt större utsträckning medvetet anammar engelska uttryck. Det bakomliggande motivet är ofta att engelska uttryck påstås vara precisare än (ekvivalenta) svenska uttryck, men också t.ex. att engelska uttryck sägs ge möjligheter att formellt skilja på olika delbetydelser av ett begrepp. En tredje orsak, som få dock vill tillstå, är förstås att engelska uttryck i mångas ögon har mer glans och status. Men när vi tar in engelska uttryck ger vi dem ofta helt egna, svenska betydelser. Jag fördömer inte dessa betydelseförändringar men efterlyser en diskussion om huruvida vi tycker att det är en bra språkutveckling.
Är engelska ord mer precisa?
Om man frågar människor svarar nästan alla att trainee är något annat och precisare än lärling, aspirant eller elev. Men i de allra flesta fall blir de engelska orden precisare bara för att många svenskar tror att de har – eller för att vi ger dem – en snävare innebörd än de faktiskt har i källspråket. En orsak kan vara att uttrycket i Sverige kommit att användas inom ett begränsat område, men det innebär inte att uttrycket har en mer precis innebörd än t.ex. ett direktöversatt svenskt uttryck. I andra fall har man en ganska vag uppfattning om begreppet bakom det engelska uttrycket, varför man inte riktigt vågar sig på svenska ersättningsord med motiveringen att det engelska uttrycket nog inte står för riktigt samma sak. Controller är inte samma sak som styrekonom, kontrollekonom, resultatanalytiker eller kamrer, invänder t.ex. många, outsourca kan inte ersättas med lägga ut (på entreprenad) osv., trots att de svenska uttrycken skulle fungera mycket väl om man bara bestämde sig för att ge dem samma betydelseinnehåll.
Många gånger är faktiskt de engelska uttrycken tvärtemot mångas föreställning för oprecisa och flertydiga för att vara användbara för en direkt översättning till svenska. Jämför t.ex. datatermen slot ‘springa, inkast’ som på svenska preciserats till kortplats (plats för ljudkort m.m.).
Är printa något annat än skriva ut?
Med en annan och ofta mer saklig argumentation menar en del t.ex. att den engelska datatermen script, med egentligen samma grundbetydelse som script ‘manuskript, handledning, anvisning’, inte ska översättas till manus på svenska (som bl.a. Apple gör) utan behålla formen script (eller med försvenskad stavning skript) för att skilja datavärldens underbetydelse från film- och bokvärldens. Samma människor säger att de printar blanketter och liknande, t.ex. på ett tryckeri, men skriver ut på datorn hemma. För att slippa skilja på brev och e-brev tycker på samma sätt många – även vissa språkvårdare – att det är bättre att använda det försvenskade mejl (ofta skrivet på engelskt vis mail) för betydelsen ‘e-brev’. Men är det verkligen vettigt att medvetet ge det engelska ordet mail ‘post’ betydelsen ‘e-brev’ i svenskan? Eller att ge sajt (även skrivet på engelskt vis site) betydelsen ‘webbplats’, medan det i engelskan måste preciseras till web site, eftersom engelskans site kan ha vilken betydelse som helst i olika sammanhang (camping site ‘campingplats’, work site ‘arbetsplats’, conversion site ‘upparbetningsplats’ etc.)? Ett annat aktuellt exempel är mainstreama, som i dokument från kommuner och departement blivit ett vanligt uttryck för ‘att integrera jämställdhetstänkande’ (i skrivelser, beslut m.m.). Mainstream betyder ungefär ‘huvudfåra’, och när det används inom t.ex. musiken innebär det att något är utslätat, ooriginellt och lite fegt. I andra sammanhang har ordet alltså en negativ innebörd, och det är svårt att framkalla några rimliga associationer till jämställdhet.
Men engelskan ger som sagt också glans och prestige. Bankernas marknadsavdelningar tycker t.ex. att cash card eller cashkort låter bättre och glansfullare än det mer prosaiska kontantkort, även när de uppenbart används som substantiv och inte som produktnamn. Samma lite naiva tilltro till engelskan hade ett svenskt mejeri som ville få ungdomar att dricka mer mjölk genom att kalla det för milk!
Familjär atlet med mycket kredit
Den betydelseförändring av engelska uttryck i svenskan som jag påtalat här bör ifrågasättas, inte minst när den riskerar att leda till missförstånd. Ett sådant exempel är stroke, som av många i den svenska läkarkåren anses vara något annat och vidare än slaganfall, medan andra betraktar dem som helt synonyma. Att två läkare menar olika saker med ett och samma uttryck kan förstås bli ödesdigert. Läkare och andra fackmän ratar dessutom ofta svenska benämningar med motiveringen att de inte har samma termstatus som ett engelskt uttryck, inte ens om det är en direktöversättning. Att pisksnärtsskada inte skulle ha samma vetenskapliga termstatus som whiplashskada, vilket framhålls av somliga läkare, är en orimlig inställning.
Vi ger inte heller bara egna betydelser åt engelska ord som lånas in; på senare tid har vi också börjat ge engelska betydelser åt befintliga svenska ord. Några exempel är kvotera (av quote) för ‘citera’, karaktär (av character) för ‘rollfigur’, familjär (av familiar) för ‘bekant’, kredit (av credit) för ‘erkännande’, ikon (av icon) för ‘figur, bild’, atlet (av athlete) för ‘idrottare’, kurator (av curator) för ‘utställningsansvarig’ etc.
Heter det designersarna, eller vad?
Visst kan det vara bra att ta in främmande ord i syfte att skapa nya betydelsenyanser. Men det får inte ske slentrianmässigt. Finns det ett naturligt svenskt uttryck ska vi använda det. E-post och e-brev är t.ex. en naturlig och logisk analogi till den vanliga brevbärarpostens övergripande, kollektiva post respektive räknebara, enskilda brev. Vi bör inte heller vara rädda för att skapa egna svenska uttryck på samhällets alla områden. Det har vi i Sverige en lång tradition av. Tänk bara på kväve, lapplisa, målvakt, alkolås, helgbo, krockkudde, mussjuka och näsvidgare. Men i dag tycks allt fler finna det meningslöst och löjeväckande att ersätta engelska uttryck med svenska. Vad man då ofta glömmer bort är att ju fler engelska ord vi får, desto svårare blir det att upprätthålla svenska stavnings- och böjningsregler – liksom kunskaperna om dem. Många människor använder gärna engelsk plural-s i ord som copywriters, designers, standards, supporters och partners (ibland även för ord som inte ens är engelska, som klinkers), men står sedan helt rådvilla när de behöver använda det plurala ordet i bestämd form. Heter det designersarna, eller vad? Med en uppluckring av svenska böjningsregler tar både språkkänslan och uttrycksförmågan stryk!
Den språkutveckling jag beskrivit här leder alltså inte till att goda kunskaper i svenska ersätts av goda kunskaper i engelska. Resultatet blir i regel snarare en strukturlös pidginsvengelska, oförståelig både för engelsktalande och för de flesta svenskar.
Svenska uttryck är inte bara lika precisa som engelska – ofta är de mer precisa. Dessutom är de lättare att hantera språkligt. Våga använda svenska ord – det tjänar alla på!
Källa/författare: Ola Karlsson, Svenska datatermgruppen <datatermgruppen.se>
Senast ändrad 25 augusti 2000